Dag 6

Den stora överväldiga känslan av att människan är elak jagar mig oavbrutet. Och när jag sakta, nästan, hinner fly från den och intalar mig själv något annat så hinner sanningen (?) ifatt mig och ger mig ett hårt slag rakt in och igenom.

mitt på dagen vill jag skrika högt:
”jag står inte ut längre!”
det kliar i kroppen,
tankarna är smala och händerna
vill forma sig till klor
mina tänder biter jag samman
och ögonen ser med avsky
på världen runtomkring
jag blir hundra år gammal
vis och bitter och tror att jag vet allt
efter dagen vill jag skrika högt:
”är det ingen annan som känner likadant?”
allting jag gör blir hetsigt och bestämt
allt jag säger kommer från den mörkaste vrån
jag blir en varg,
redo för attack
hungrig, förbannad och vill ont