Dag 12

lyckan sprider sig som i trans
plötsligt blir allting tyst

allt är alltings allt
allt är ett, ett är allt
insvept som i ett dis

det upplysta hjärtat
jagar brytningen
med den dunkla barriären

kroppen täckt av siden
letar sig genom dimmans vilsenhet

i finalen kommer regnet
som tystar regnbågens dystra ansikten

den våta marken
vandrar uppåt med sin kallhet
och gör allting även stilla

allt är alltings allt
allt är ett, ett är allt
stilla som tyst