Dag 18

Jag brukar tänka på dig ibland, du tillfredställer mig i mina tankar, du fyller mig som kvinna och människa. Vem är du som leker inom mig, som ställer mig på linor och tvingar mig att gå balansgång? Du brukar ibland bara dyka upp, impulsivt infinna dig inom mig, lyfter upp mig till något som ännu är okänt, främmande och farligt härligt. Jag brukar längta efter dig, önska att jag kunde ta på dig, tala med dig, leva med dig. Att du fanns till. Ändå vet jag att du bara är en illusion, en fantasi, ett väsen som egentligen är jag.

Jag undrar var du kommer ifrån och vad du tidigare varit och vad du vill med mig. Ibland önskar jag att du aldrig visat dig, att jag aldrig känt av dig, att du aldrig ens en gång fått mig att uppleva dessa underbara stunder med känslor så starka. Att du aldrig givit mig alla dessa förhoppningar och bilder om livets perfekta kärlek som i verkligheten inte finns.