Dag 20

X lite alkoholpåverkad:
”Tänk om alla kunde få en chans att få uppleva sina innersta drömmar. Om det fanns en möjlighet att på ett enkelt sätt och ett varför inte sätt bara få vara den man är och få göra precis det man vill?”

Y lite mer alkoholpåverkad:
”Ja, varför är det sådan press idag, denna ideliga press att åstadkomma någonting – och vad egentligen? Få ett välbetalt och tillfredsställande arbete för att visa sig själv och alla andra vad man kan, vet och möjligen kan uppnå?”

X vis och förståndigt:
”Ja, precis. Det är som att mänskligheten har hamnat i ett meningslöst ekorrhjul. Utvecklingen går framåt, saker blir bättre, världen blir bättre eller sämre. Världen stimuleras, eller blir förstörd. Men vart tog den lilla människan vägen? Hennes inre förståelse, godhet och kärlek? Det är precis som om inte det betyder någonting längre.”

Y flummigt romantiskt:
”Världen, människan har blivit mer och mer som en robot. Men drömmarna då? Finns de kvar? Eller är drömmarna en fiktiv bubbla påverkad av världens måsten och mönster? Vad vill vi egentligen om man nu tar bort allting runtomkring? Vi kanske kan blunda och låtsas?”

X:
”Jag vill – och jag vill blunda tillsammans med dig.”