DAG 10

ÄLSKAR HAN VERKLIGEN DIG? GÖR ETT TEST FÖR ATT KONTROLLERA!
SÅ BLIR DU KVÄLLENS PRINSESSA!
VI LÄR DIG DEN SMARTASTE VÅRDEN FÖR DINA NAGLAR!
FRIDA ÄR MED BARN - HÄR FÅR DU REDA PÅ HUR DET KÄNNS!
KILLAR OCH TJEJER PRATAR UT OM SINGELLIVET!
ÅRSHOROSKOP - LÄS OM VILKA VAL DU MÅSTE GÖRA!

Det finns vatten efter en stunds promenad. Jag ser fåglar, ekorrar, någon som rastar hunden och det är löv under snön på marken. Nu ser jag vattnet och solen som gör att vattnet, som blivit till is, glimmar lite lätt. Det är vackert. Jag känner insikt.

Jag vänder mig om och tittar mot skogsbrynet, minns platsen där jag och den jag älskade satt på gräset med vår picknickkorg, hur vi låg på filten vi hade med oss och hur vi tittade på varandra. Vi behövde knappt röra varandra. Det bara fanns där. Känslan. Glädjen.

Hans linjer; ansiktet, kroppen, händer, fötter, hållning, hans tal och alla hans ljud – allt kunde jag utantill. Och ändå slutade jag aldrig att förundras och beundra. Varför är det så att man ena sekunden känner så starkt för någon när sedan allting bara försvinner. Att man minns, men att man ej kan minnas med de känslor som fanns då? Man ska leva tillsammans för evigt, men att för evigt försvinner i ett enda slag. Helt borta.

Jag minns att jag träffade den mannen häromdagen i en mataffär och han bara stod där, nästan som en främling och vi kallpratade mest och vi sa hejdå och vi ses och vi hörs. Ingen av oss vände sig om efter vi tagit farväl. Inte vad jag vet i alla fall. Helt bortflugna känslor. Ingenting. (vem är du? känner jag dig?)

”När den första förälskelsen har lagt sig har dessa två tecken inte tillräckligt mycket gemensamt för att leva tillsammans.”