Dag 34

När det är fullmåne blir jag konstigare. Ögonen spärras upp på vid gavel och hormonerna tumlar runt i turbofart. Jag vill vara vaken, för evigt. Allt känns extra tyst, svart, men energin är som allra störst. Månen, den stora uppblåsta eldballongen som flyter på nattens hav, ser allt. Kraften gör att jag naken vill ge mig ut på vida vildmarker och yla tillsammans med min flock. Alla kvinnor som är mina likar. Där skulle vi stå; håriga, vilda, naturliga och högljudda.

Omkring mig § en makt som lyfter hela mig, min kropp, upp ur sängen. Jag går naken runt i lägenheten, gör trettio sit
ups och kokar kaffe. Sedan sitter jag i köket en lång stund och funderar på livets alla komplikationer och dess suddiga
innehåll. Jag undrar om jag kommer att få ro att sova eller om jag kommer att orka hålla ut och vara vaken ända fram till
morgonen.

Med drömmen som redskap kanske det ärbäst att försöka vagga mig själv till söms.
Får försöka blunda och se hur det går.

(Kanske bjuder natten på överraskningar?)