Dag 13

Grät imorse när jag vaknade. Känner bara ovilja till allt. Arbetet, ekonomin, kärleken, det sociala livet och varförleverjagfrågan hänger tungt över huvudet som ett svart moln.

Ibland dyker bilderna av lyckliga vi upp och det känns som om jag är instängd i ett litet rum. Jag minns, och jag saknar. Var är vi på väg? Var är vi nu, var har vi hamnat och varför? Hur hittar vi hem? Vardagen saknar jag men ändå inte. Allt detta maler inom mig medan jag flyr in i ett hektiskt liv. Allting rullar på och dig glömmer jag bort mer och mer. Det bara svalnar bort till intet. Vad vill du med mig, undrar jag? Du är så lugn. Hur kommer mitt framtida liv bli utan dig?

Y:
”Gumman! Välkommen hem!
Jag har saknat dig! Puss och en stor kram!”

en annan tid
en annan plats
så tänker jag
när jag ser på dig

jag känner mig dragen
mot ditt liv, din hållplats
men jag är fast
i mitt egna

mina tankar
tillägnar jag dig, du, du
får mig nervös i sinnelaget

men jag är fast
i mitt eget
därför överlåter jag
en annan tid
en annan plats