Dag 17

Jag tittar på fotografierna, tänker på drömmen. Försöker fokusera, se skärpan och tydligt skilja mellan drömmen och verkligheten. Är det han? Är det vi?

Fly, fly, fly, om du vill, gör det! Och varför ska jag jaga dig för? Speciellt när jag förstår hur det ligger till, vem du är och hur du fungerar. Nej, tack.

Han ringer inte. Han ringer inte. Han vill verkligen inte prata med mig. Han ringer inte.

Han ringer och jag skiner upp en aning. Han ringer bara av gammal vana, eller för att han måste eller tycker synd om mig.
Han pratar utan glöd och jag känner inte igen honom längre. Egentligen var det väl kanske jag som ringde.



För en gång skull skulle jag vilja se sanningen.

Dag 16

X:
”Det är så mycket jag vill och behöver säga, men det finns så många barriärer av ord, icke självklara orsaker och din ovilja att lyssna. Jag älskar dig för mycket för att ens börja tala med en sluten dig. Vill du hjälpa mig att börja?”

i det mörkaste mörker
ska vi fortfarande se
när ljuset blir för starkt
ska vi inte kisa

om allting blir tyst
ska vi fortfarande våga tala
blir världen full av kaotiskt brus
ska vi fortfarande höra

när realitetens eldkula jagar oss
och hetsar oss med sin explosion
ska vi med alla sinnens hunger
använda elden till att växa

X:
”Det var skönt att prata lite, men nu känns det tomt inuti.
Saknar dig på något konstigt vis.”

Y:
”Ja, det känns konstigt nu. Vi får prata mer sen.”

Dag 15

Ibland, så här mitt i livet, känns allting så fantastiskt! Livet, tillvaron, Jaget. Jag bara känner mig sådär lycklig, solen skiner, jag ler mot folk, ler för mig själv och allt känns sådär mysigt.

står på gatan
ser alla olika typer av människor gå förbi
tysta, sammanbitna, talandes, stressandes, glada

jag ler
vissa ler tillbaka
andra ger mig en konstig blick
och undrar säkert varför jag ler

våren är här!
den sprider sig i hela kroppen
jag känner mig lycklig!

nyfiken längtar jag
till allt det gamla som ska brännas till farväl

sista april är nära!

Dag 14

(att köpa)
creme fraische
pasta
bacon
lök
toapapper
potatis
mjölkx2
godis o tidning

Dag 13

Grät imorse när jag vaknade. Känner bara ovilja till allt. Arbetet, ekonomin, kärleken, det sociala livet och varförleverjagfrågan hänger tungt över huvudet som ett svart moln.

Ibland dyker bilderna av lyckliga vi upp och det känns som om jag är instängd i ett litet rum. Jag minns, och jag saknar. Var är vi på väg? Var är vi nu, var har vi hamnat och varför? Hur hittar vi hem? Vardagen saknar jag men ändå inte. Allt detta maler inom mig medan jag flyr in i ett hektiskt liv. Allting rullar på och dig glömmer jag bort mer och mer. Det bara svalnar bort till intet. Vad vill du med mig, undrar jag? Du är så lugn. Hur kommer mitt framtida liv bli utan dig?

Y:
”Gumman! Välkommen hem!
Jag har saknat dig! Puss och en stor kram!”

en annan tid
en annan plats
så tänker jag
när jag ser på dig

jag känner mig dragen
mot ditt liv, din hållplats
men jag är fast
i mitt egna

mina tankar
tillägnar jag dig, du, du
får mig nervös i sinnelaget

men jag är fast
i mitt eget
därför överlåter jag
en annan tid
en annan plats

Dag 12

lyckan sprider sig som i trans
plötsligt blir allting tyst

allt är alltings allt
allt är ett, ett är allt
insvept som i ett dis

det upplysta hjärtat
jagar brytningen
med den dunkla barriären

kroppen täckt av siden
letar sig genom dimmans vilsenhet

i finalen kommer regnet
som tystar regnbågens dystra ansikten

den våta marken
vandrar uppåt med sin kallhet
och gör allting även stilla

allt är alltings allt
allt är ett, ett är allt
stilla som tyst

Dag 11

Kvinnor som skvallrar och skapar intriger av ingenting väller över jordens befolkning, tar över, leder och får precis som de vill. Manipulerar genom lögner, falskhet och viskar svart innehåll till sina allierade som konspirerar vidare tills spiralen går sönder och knäcker förloraren. De vrider, bänder och vänder. De låter självsäkra och greppar tag som häxor greppar tag deras kvastar. De vill och de får. De är onda utan att egentligen lägga något värde i deras handlingar. ”Jag fick egentligen inte säga något, men...”, ”Jag vet inte om det här är sant, men...”, ”Du måste lova att inte säga det här till någon, men...” Ger råd som medvetet kraschar, talar med smutsiga tungor om saker som ger munsår och skapar bilder i vattenfärg som löses upp av minsta stänk. De ser inte, bryr sig inte och de har uppfostrats till att i sin osäkerhet inte förstå, tänka till eller nudda vid folk när de talar.

Där står de, kvinnorna i sina falska naglar, sitt falska hår och sin rosaskimrande skvallerhy full med rouge. Ser ut som frilagda bilder ur Damernas värld, står och fnittrar i korsningen med varsin utstakad livsväg och vet bäst i hela världen fast de egentligen inte har en aning. Kärringar, blondiner i dunjackor, falska prinsessor på vift utan några som helst vingar. ”Vet du vad jag hörde...”, ”Men du vet, jag tycker...”, ”Ja, jag förstår inte hur hon kan bete sig sådär...”, ”Vem tror hon egentligen att hon är...”, ”Hur kan man klä sig så där...” Dricker smaksatt te toppat med innehållsoch meningslösa hönsuttryck.

”Kväv med avundsjuka kuddar ner dem som vägrar passa i kökslådans perfekta upplägg. Förinta dem som inte passar i Hänt Extralayouten. Blås rök på dem som inte tittar på Glamour. Skratta åt dem som inte avgudar de sminkmärken som man ska göra. Stryk med hög värme över dem som vet vad de vill. Pudra flera lager över dem som är annorlunda. Pressa ned
skoklacken riktigt hårt mot dem som har skapat sig en opassande vilja och smeta äcklig dateparfym på dem som inte passar i det korrekta symönstret!”