Dag 18

Jag brukar tänka på dig ibland, du tillfredställer mig i mina tankar, du fyller mig som kvinna och människa. Vem är du som leker inom mig, som ställer mig på linor och tvingar mig att gå balansgång? Du brukar ibland bara dyka upp, impulsivt infinna dig inom mig, lyfter upp mig till något som ännu är okänt, främmande och farligt härligt. Jag brukar längta efter dig, önska att jag kunde ta på dig, tala med dig, leva med dig. Att du fanns till. Ändå vet jag att du bara är en illusion, en fantasi, ett väsen som egentligen är jag.

Jag undrar var du kommer ifrån och vad du tidigare varit och vad du vill med mig. Ibland önskar jag att du aldrig visat dig, att jag aldrig känt av dig, att du aldrig ens en gång fått mig att uppleva dessa underbara stunder med känslor så starka. Att du aldrig givit mig alla dessa förhoppningar och bilder om livets perfekta kärlek som i verkligheten inte finns.

Dag 17

Jag tittar på fotografierna, tänker på drömmen. Försöker fokusera, se skärpan och tydligt skilja mellan drömmen och verkligheten. Är det han? Är det vi?

Fly, fly, fly, om du vill, gör det! Och varför ska jag jaga dig för? Speciellt när jag förstår hur det ligger till, vem du är och hur du fungerar. Nej, tack.

Han ringer inte. Han ringer inte. Han vill verkligen inte prata med mig. Han ringer inte.

Han ringer och jag skiner upp en aning. Han ringer bara av gammal vana, eller för att han måste eller tycker synd om mig.
Han pratar utan glöd och jag känner inte igen honom längre. Egentligen var det väl kanske jag som ringde.



För en gång skull skulle jag vilja se sanningen.

Dag 16

X:
”Det är så mycket jag vill och behöver säga, men det finns så många barriärer av ord, icke självklara orsaker och din ovilja att lyssna. Jag älskar dig för mycket för att ens börja tala med en sluten dig. Vill du hjälpa mig att börja?”

i det mörkaste mörker
ska vi fortfarande se
när ljuset blir för starkt
ska vi inte kisa

om allting blir tyst
ska vi fortfarande våga tala
blir världen full av kaotiskt brus
ska vi fortfarande höra

när realitetens eldkula jagar oss
och hetsar oss med sin explosion
ska vi med alla sinnens hunger
använda elden till att växa

X:
”Det var skönt att prata lite, men nu känns det tomt inuti.
Saknar dig på något konstigt vis.”

Y:
”Ja, det känns konstigt nu. Vi får prata mer sen.”

Dag 15

Ibland, så här mitt i livet, känns allting så fantastiskt! Livet, tillvaron, Jaget. Jag bara känner mig sådär lycklig, solen skiner, jag ler mot folk, ler för mig själv och allt känns sådär mysigt.

står på gatan
ser alla olika typer av människor gå förbi
tysta, sammanbitna, talandes, stressandes, glada

jag ler
vissa ler tillbaka
andra ger mig en konstig blick
och undrar säkert varför jag ler

våren är här!
den sprider sig i hela kroppen
jag känner mig lycklig!

nyfiken längtar jag
till allt det gamla som ska brännas till farväl

sista april är nära!

Dag 14

(att köpa)
creme fraische
pasta
bacon
lök
toapapper
potatis
mjölkx2
godis o tidning

Dag 13

Grät imorse när jag vaknade. Känner bara ovilja till allt. Arbetet, ekonomin, kärleken, det sociala livet och varförleverjagfrågan hänger tungt över huvudet som ett svart moln.

Ibland dyker bilderna av lyckliga vi upp och det känns som om jag är instängd i ett litet rum. Jag minns, och jag saknar. Var är vi på väg? Var är vi nu, var har vi hamnat och varför? Hur hittar vi hem? Vardagen saknar jag men ändå inte. Allt detta maler inom mig medan jag flyr in i ett hektiskt liv. Allting rullar på och dig glömmer jag bort mer och mer. Det bara svalnar bort till intet. Vad vill du med mig, undrar jag? Du är så lugn. Hur kommer mitt framtida liv bli utan dig?

Y:
”Gumman! Välkommen hem!
Jag har saknat dig! Puss och en stor kram!”

en annan tid
en annan plats
så tänker jag
när jag ser på dig

jag känner mig dragen
mot ditt liv, din hållplats
men jag är fast
i mitt egna

mina tankar
tillägnar jag dig, du, du
får mig nervös i sinnelaget

men jag är fast
i mitt eget
därför överlåter jag
en annan tid
en annan plats

Dag 12

lyckan sprider sig som i trans
plötsligt blir allting tyst

allt är alltings allt
allt är ett, ett är allt
insvept som i ett dis

det upplysta hjärtat
jagar brytningen
med den dunkla barriären

kroppen täckt av siden
letar sig genom dimmans vilsenhet

i finalen kommer regnet
som tystar regnbågens dystra ansikten

den våta marken
vandrar uppåt med sin kallhet
och gör allting även stilla

allt är alltings allt
allt är ett, ett är allt
stilla som tyst