Jag är en drömmare. En sådan som varje sekund längtar efter någonting annat eller till någon annanstans. Någonting annat är någonting okänt, mystiskt, en ny känsla, upplevelse eller dröm.
I min största dröm ser jag mig själv i ett hus vid vattnet, livet är enkelt (egentligen är ju livet enkelt – det är vi människor gör det komplicerat). Dansandes, kreativ, springandes, fri och lycklig men också trygg och fylld av inre ro. Luft.
Längtan bort har blivit tung i min panna. Är min längtan acceptabel? Är min längtan en bra ursäkt till att vara halvt närvarande i livet som händer här och nu? Hur känns det egentligen att få uppleva sitt ideal, skulle jag längta bort även då?
(Efter lång tid av tristess känner jag att jag har vaknat.)
februari 28, 2007
februari 27, 2007
Dag 27
Havet har blivit flera oceaner. Stort och oändligt känns det som. Vissa stunder undrar jag hur du mår, och hur du klarar av dina depressioner och vem du pratar med när jag inte längre finns vid din sida. Vem du väcker när du inte kan sova. Flera gånger har jag tänkt ringa, men har alltid lyckats välja bort att slå numret hem till dig och säga ”Hej, det är jag, X.”
Du skriver till mig någon gång ibland, med ironiska inslag, att du går mot mörkare tider. Av den konstiga anledningen, att jag vet att du själv väljer den vägen, så oroarm jag mig inte. Du väljer den vägen för att du är rädd för den, men fortsätter ändå att gå tills du blir den du egentligen inte vill vara. Det bara är så, ditt öde. Ibland undrar jag också om det hade varit annorlunda om det fortfarande hade varit vi.
Ibland saknar jag dig så att det gör ont.
Men jag väljer att inte ringa.
Du skriver till mig någon gång ibland, med ironiska inslag, att du går mot mörkare tider. Av den konstiga anledningen, att jag vet att du själv väljer den vägen, så oroarm jag mig inte. Du väljer den vägen för att du är rädd för den, men fortsätter ändå att gå tills du blir den du egentligen inte vill vara. Det bara är så, ditt öde. Ibland undrar jag också om det hade varit annorlunda om det fortfarande hade varit vi.
Ibland saknar jag dig så att det gör ont.
Men jag väljer att inte ringa.
februari 26, 2007
Dag 26
ser honom gå förbi
andas in hans lukt
känner kåthet, lust
fantiserar om oss i rå sex
mmm
ser hans rygg spänna sig
när jag smiskar honom lätt
vi skrattar snuskigt
han vänder sig om
och tar mig hårt
vi gör orgasm
sen vill jag att han ska gå
och så försvann han ur min fantasi
minns inte ens hur han såg ut
(vem är du? känner jag dig?)
andas in hans lukt
känner kåthet, lust
fantiserar om oss i rå sex
mmm
ser hans rygg spänna sig
när jag smiskar honom lätt
vi skrattar snuskigt
han vänder sig om
och tar mig hårt
vi gör orgasm
sen vill jag att han ska gå
och så försvann han ur min fantasi
minns inte ens hur han såg ut
(vem är du? känner jag dig?)
februari 25, 2007
Dag 25
vaknade mitt i natten av en orgasm
jag hade älskat med den osynlige mannen
och hade blivit tagen till himlen
var våt mellan benen som aldrig förr
och svettig på hela kroppen
och håret stod åt alla håll
inom mig fanns en känsla av rädsla
med ändå ett tillfredsställande lugn
vem var det som fick mig till denna extas
vem är den osynlige mannen?
Måste ut på stan och shoppa ett par nya skor, behöver verkligen ett par nya stövlar. Svarta stövlar som fungerar till kort kjol, till jeans och de ska kunna gå att använda på jobbet.
jag hade älskat med den osynlige mannen
och hade blivit tagen till himlen
var våt mellan benen som aldrig förr
och svettig på hela kroppen
och håret stod åt alla håll
inom mig fanns en känsla av rädsla
med ändå ett tillfredsställande lugn
vem var det som fick mig till denna extas
vem är den osynlige mannen?
Måste ut på stan och shoppa ett par nya skor, behöver verkligen ett par nya stövlar. Svarta stövlar som fungerar till kort kjol, till jeans och de ska kunna gå att använda på jobbet.
februari 24, 2007
Dag 24
menstruation månadsrening,
(månads(blödning), reglering, (med.) mens(es)
1. Liknande en katt, med ögon, lukt och känsel på högspänn, jagar orädd. Jag ser objektivt, funderar objektivt, ser allt som jag aldrig sett det förr, allting blir tydligt och självklart. Hur kan jag ha missat det här, varför har jag aldrig sett det så här förut? Livet är bara en fasad, vi går alla här och spelar ett spel och vi går hur långt som helst för att överleva tiden. Jag, som är inkapslad i en bubbla som rullar runt, runt, ger mig själv huvudvärk. Tankarna går in i ett vilt, stort och blodigt slagfält och alla sinnen är på topp som för att skydda mig mot alla attacker. Nord, syd, öst, väst och allt där i mellan; Ingen hotar mig oberörd. Jag ser. Jag hör. Jag känner. 2. Vad är livet? Vad är kärlek? Varför gör vi alla varandra illa? Ska vi leva såhär? Detta kan inte vara rätt, det måste finnas någon anledning, något mer. Ta hand om mig, skydda mig, nej, jag menar, ta med mig på äventyr, ruska om min tillvaro! Flicka, kvinna, madam, poet, livsbejakare, klok, snäll, för snäll, arg, aggressiv, omöjlig, utsvävande, naiv, otydlig, skyddande, modig, moderlig, feg, rädd, ledsen, glad, liten, fet, ful, snygg, gudomlig, bitchig, tråkig, rolig, fantastisk, värdelös. Men vänta nu, vem är jag egentligen? 3. Mogen, porrig, kåt, ta mig nu som aldrig förr, ge mig vad jag tål, jag vill reta dig till vanvett, göra precis allt...nej, men vänta, inte där hi hi, det kittlas. Smek mig varsamt, sug på mitt bröst, kyss mig över hela kroppen, varje liten del. Ta mig analt, gör vad du vill, jag är din (Går det upp och ner för dig också?) Nej, usch rör mig inte. Mitt underliv är fult, jag känner mig äcklig och luktar illa. 4. Vad vill du med mig egentligen? Betyder jag något för dig? Åhh, älskling, du är så fin, så underbar. Vad skulle jag göra utan dig min älskade?
(månads(blödning), reglering, (med.) mens(es)
1. Liknande en katt, med ögon, lukt och känsel på högspänn, jagar orädd. Jag ser objektivt, funderar objektivt, ser allt som jag aldrig sett det förr, allting blir tydligt och självklart. Hur kan jag ha missat det här, varför har jag aldrig sett det så här förut? Livet är bara en fasad, vi går alla här och spelar ett spel och vi går hur långt som helst för att överleva tiden. Jag, som är inkapslad i en bubbla som rullar runt, runt, ger mig själv huvudvärk. Tankarna går in i ett vilt, stort och blodigt slagfält och alla sinnen är på topp som för att skydda mig mot alla attacker. Nord, syd, öst, väst och allt där i mellan; Ingen hotar mig oberörd. Jag ser. Jag hör. Jag känner. 2. Vad är livet? Vad är kärlek? Varför gör vi alla varandra illa? Ska vi leva såhär? Detta kan inte vara rätt, det måste finnas någon anledning, något mer. Ta hand om mig, skydda mig, nej, jag menar, ta med mig på äventyr, ruska om min tillvaro! Flicka, kvinna, madam, poet, livsbejakare, klok, snäll, för snäll, arg, aggressiv, omöjlig, utsvävande, naiv, otydlig, skyddande, modig, moderlig, feg, rädd, ledsen, glad, liten, fet, ful, snygg, gudomlig, bitchig, tråkig, rolig, fantastisk, värdelös. Men vänta nu, vem är jag egentligen? 3. Mogen, porrig, kåt, ta mig nu som aldrig förr, ge mig vad jag tål, jag vill reta dig till vanvett, göra precis allt...nej, men vänta, inte där hi hi, det kittlas. Smek mig varsamt, sug på mitt bröst, kyss mig över hela kroppen, varje liten del. Ta mig analt, gör vad du vill, jag är din (Går det upp och ner för dig också?) Nej, usch rör mig inte. Mitt underliv är fult, jag känner mig äcklig och luktar illa. 4. Vad vill du med mig egentligen? Betyder jag något för dig? Åhh, älskling, du är så fin, så underbar. Vad skulle jag göra utan dig min älskade?
februari 23, 2007
Dag 23
krypandes och krälandes på golvet och
marken
med öppna ögon som ser saker med
rundade hörn
och hör mors och snälla människors
lugnande röster
skriker när jag vill äta och gråter när jag
vill annat
får nyfikenhetens sår på kroppen när jag
lär mig att gå
men mår bäst när jag stilla får sova i
famnens värme
Tänk om jag kunde få vara liten igen. Bara för en stund.
marken
med öppna ögon som ser saker med
rundade hörn
och hör mors och snälla människors
lugnande röster
skriker när jag vill äta och gråter när jag
vill annat
får nyfikenhetens sår på kroppen när jag
lär mig att gå
men mår bäst när jag stilla får sova i
famnens värme
Tänk om jag kunde få vara liten igen. Bara för en stund.
februari 22, 2007
Dag 22
Vill bara gömma mig och köra bort från denna värld in till nästa. Sitta där i farkosten och skrika ut min ångest så högt att ingen hör.
bort, bort, bort
lyssna på sånger om kärlek och låtsas
känna frihetsglädjen
men om jag inte hamnar på den menigslösa
återvändsgatan
så fastnar jag i rondellen innan
Det känns som om, i min hopplöshet, att jag redan har förstått detta med att leva. Jag har sett det. Upplevelser, händelser och människor runtomkring. Och är inte allt lika?
Till priset av ensamhet ska jag leva på mina villkor. Det är ju perfekt, då kommer det aldrig att finnas några problem. Då behöver jag aldrig bry mig om vad någon annan människa tycker, tänker och känner. Frihet. Känslolöst. Som ensamhetens skri, så ska det vara. Gå upp, koka kaffe, göra ingenting, se på teve, inte bry sig om någonting, koka mer kaffe, laga mat, diska, göra ingenting, inte tänka på någonting speciellt. En grå gestalt inlåst i hemmet. Där och då behöver jag inte kämpa för att göra mig förstådd. Där och då behöver det aldrig uppstå konflikter. Där och då behöver jag aldrig gråta (eller skratta). Där och då kan jag se ut som jag vill. Där och då kan jag tycka och tänka precis som jag vill. Där och då behöver jag aldrig möta någon eller någonting som får mig att fundera över ordet varför. Bra, då säger vi så. Punkt.
bort, bort, bort
lyssna på sånger om kärlek och låtsas
känna frihetsglädjen
men om jag inte hamnar på den menigslösa
återvändsgatan
så fastnar jag i rondellen innan
Det känns som om, i min hopplöshet, att jag redan har förstått detta med att leva. Jag har sett det. Upplevelser, händelser och människor runtomkring. Och är inte allt lika?
Till priset av ensamhet ska jag leva på mina villkor. Det är ju perfekt, då kommer det aldrig att finnas några problem. Då behöver jag aldrig bry mig om vad någon annan människa tycker, tänker och känner. Frihet. Känslolöst. Som ensamhetens skri, så ska det vara. Gå upp, koka kaffe, göra ingenting, se på teve, inte bry sig om någonting, koka mer kaffe, laga mat, diska, göra ingenting, inte tänka på någonting speciellt. En grå gestalt inlåst i hemmet. Där och då behöver jag inte kämpa för att göra mig förstådd. Där och då behöver det aldrig uppstå konflikter. Där och då behöver jag aldrig gråta (eller skratta). Där och då kan jag se ut som jag vill. Där och då kan jag tycka och tänka precis som jag vill. Där och då behöver jag aldrig möta någon eller någonting som får mig att fundera över ordet varför. Bra, då säger vi så. Punkt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)