Dag 50

X:
”Du såg mig aldrig riktigt för den jag är. Du försökte pressa in mig i din bilderboksom avspeglade din verklighet och dina
drömmar, medan jag kände mig som en klippdocka som ständigt förflyttades mellan sidorna. Du visste nog innerst inne att jag aldrig egentligen passade in. Dina ironiska huvudskakningar, dina pustanden, dina irritationer och dina nedsättande kommentarer har tydligt visat ditt missnöje. Sedan ville du aldrig prata eller lyssna för att mötas halvvägs.”

Y:
”Du såg mig heller inte för den jag egentligen är, eller snarare vill vara. Det känns som om du aldrig har älskat mig fullt ut. Du har kämpat, det vet jag, men du har aldrig tittat på mig med den glöden som jag ständigt har jagat. ’Varför är jag
inte tillräcklig?’, var och är min fråga. Du är, och har varit min största kärlek. Det finns ingen som du. Jag vet att mitt beteende gentemot dig har varit fel. Jag har blundat för ditt inre, dina synsätt och tankar och jag är ångerfull som aldrig tidigare.”

X:
”Alla slagord och murar och oförstående har gjort mig så illa att det kräver år av återuppbyggande. Jag vet att du ser det
nu, jag vet att du äntligen förstår mig och vill möta mig, men din insikt kommer för sent. Jag har försökt nå dig så länge utan
respons. Jag är beroende av dig och älskar dig men jag måste ta mig härifrån och inte vända tillbaka. Om jag skulle vända tillbaka så sviker jag mina egna drömmar.”

Y:
”Men jag ser ju allt nu och jag ska aldrig göra de dumheter eller säga de otrevliga ord jag har gjort. Jag vet att det gör ont inom dig, men jag vet även att jag finns därinne och försöker smeka bort din pina. Jag vill inte att du försvinner. Se på mig – vi möts nu och allting kan bli bra. Vill du gifta dig med mig?”

X:
”Nej, jag kan inte göra det, jag måste gå och det vet du. Jag kan inte ta den lätta vägen även om jag vill just här och nu.
För min egen självbevarelse måste jag ta första steget ut och bort från dig.”