Nej, jag kan inte sluta tänka på dig. Plötsligt betyder du allt. Plötsligt är Vi större än någonsin. Du är den och bara
den. Det är som om jag står i duschen och varje droppe som rinner över mig är du. Du, du, du och vårat tragiska farväl cirkulerar ständigt i mina tankar.
Vart tog du vägen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar