Dag 50

X:
”Du såg mig aldrig riktigt för den jag är. Du försökte pressa in mig i din bilderboksom avspeglade din verklighet och dina
drömmar, medan jag kände mig som en klippdocka som ständigt förflyttades mellan sidorna. Du visste nog innerst inne att jag aldrig egentligen passade in. Dina ironiska huvudskakningar, dina pustanden, dina irritationer och dina nedsättande kommentarer har tydligt visat ditt missnöje. Sedan ville du aldrig prata eller lyssna för att mötas halvvägs.”

Y:
”Du såg mig heller inte för den jag egentligen är, eller snarare vill vara. Det känns som om du aldrig har älskat mig fullt ut. Du har kämpat, det vet jag, men du har aldrig tittat på mig med den glöden som jag ständigt har jagat. ’Varför är jag
inte tillräcklig?’, var och är min fråga. Du är, och har varit min största kärlek. Det finns ingen som du. Jag vet att mitt beteende gentemot dig har varit fel. Jag har blundat för ditt inre, dina synsätt och tankar och jag är ångerfull som aldrig tidigare.”

X:
”Alla slagord och murar och oförstående har gjort mig så illa att det kräver år av återuppbyggande. Jag vet att du ser det
nu, jag vet att du äntligen förstår mig och vill möta mig, men din insikt kommer för sent. Jag har försökt nå dig så länge utan
respons. Jag är beroende av dig och älskar dig men jag måste ta mig härifrån och inte vända tillbaka. Om jag skulle vända tillbaka så sviker jag mina egna drömmar.”

Y:
”Men jag ser ju allt nu och jag ska aldrig göra de dumheter eller säga de otrevliga ord jag har gjort. Jag vet att det gör ont inom dig, men jag vet även att jag finns därinne och försöker smeka bort din pina. Jag vill inte att du försvinner. Se på mig – vi möts nu och allting kan bli bra. Vill du gifta dig med mig?”

X:
”Nej, jag kan inte göra det, jag måste gå och det vet du. Jag kan inte ta den lätta vägen även om jag vill just här och nu.
För min egen självbevarelse måste jag ta första steget ut och bort från dig.”

Dag 49

Dag 49
fragment på himlavalvet
famlar runt efter ett hem
jag fryser och vill framkalla
en krock som kan värma

jag sträcker mig efter stjärnan
som håller himlatäcket uppe
och virar in hela min kropp
försöker somna in

molnen är så vackra
de ser ut som mjuk bomull
och vill vagga mig till söms
men reaktionen är för stark

jag ångrar alla önskningar
vill gå bakåt i tiden
och stanna den stora smällen
så allting blir som vanligt igen

Dag 48

Med letande ögon ser jag dig, eller snarare tror att jag ser dig överallt. Varje person som har den minsta liknelse hoppas jag är du. Innerst inne vet jag att det inte är du och att det aldrig kommer att vara du. Trots det, så känns det som om varje gång jag tror jag ser dig, så ger den fantasin om dig ett lyckorus för stunden, som är värd att leva vidare för tills nästa gång det händer.

Familjen Oscarsson
Lasse – Verkställande Direktör, 38
Stina – Sjuksköterska, 36
Barn: Oskar, 5, Freja, 11
Husdjur: Hunden Stormen
Bil: Audi A4 Kombi

Familjen Ohlsson
Knut – Lastbilsförare, 29
Lotta – Lärarinna, 31
Barn: Linus, 1, Christer, 3, Charlotta, 5
Husdjur: Fisken Calle
Bil: Volvo 740

Familjen Scanabissi
Antonio – Key Account Manager, 41
Regina – Butiksbiträde, 35
Barn: Petra, 9
Husdjur: Nallen Larsson
Bil(ar): Opel Kadett, Volvo 245 Kombi

Familjen Pettersson
Tom – Egenföretagare (arbetar hemifrån), 28
Lisa – Utbildar sig till polis, 28
Barn: Försöker
Husdjur: Silverfiskarna i badrummet
Bil(ar): Skoda Octavia

Dag 47

Du är välkommen att närvara på Torkels och Lenas bröllop

Plats: Jagmåstegiftamignu kyrkan

Dag och tid: Fred-dagen den 2 mars kl. 12.00

Mottagning: Hemma hos familjen Viärsågladaochnukanviandas kl. 14.00

Klädsel: Kavaj och Integlänsameränbruden.

Jag kommer dit, allting är perfekt och ingenting kan gå fel. Det är vackert i kyrkan och jag gråter en skvätt för romantikens
vackra drömspel. Under mottagningen berättar de att bruden är gravid och ska föda om sju månader. Hon är tjugosju och han är trettiotvå och de ska flytta in i sitt nya hus om en månad. Bröllopsresan tar dem till Thailand i en månad så de kan bevara alla minnen genom alla de fotografier de tar. Dessa ska de sedan sätta in i fotoalbumet som ska stå bredvid albumet med alla fotografier från bröllopet idag. Jag vet att hon egentligen inte är lycklig och jag vet att han har varit otrogen flera gånger, men hon är tjugosju och han är trettiotvå och hon är gravid och de har varit tillsammans i sex år och det här är den rätta vägen att vandra. Med ringar på fingret som lyser jagärupptagen och med barnet jagkommerattgöraalltingbra som snart kommer så blir livet precis som det ska. Superduper.

Y:
”Visst är det vackert. Maten är verkligen god.”

X:
”Ja, allting är otroligt fint.”

Dag 46

Dag 46
vuxen 1 färdigvuxen, fullvuxen, ’gammal’, ’stor’, mogen, mognad, manbar, myndig 1; [vuxna] äldre, myndiga 2 duglig, skickad, kompetent, kvalificerad – vara vuxen [vara ngn vuxen], vara jämbördig med ngn, hålla ngn stången; [vara vuxen i en situation 1. uppgift] kunna klara (av), vara mäktig

I de vuxnas handbok har jag ofta febrilt letat efter svar på hur jag ska agera när vissa situationer och möten dyker upp. Hur jag ska bete mig med andra ”vuxna”. Hur jag ska uttrycka mig och tala. Eftersom alla tittar i samma handbok så borde allting vara hur enkelt som helst. Allting skulle, likt en pjäs, kunna spelas upp om och om igen utan några felsteg. När jag går emot fastslagna regler och visar min unika samansättning (för vi alla är väl unika?) så frambringar jag reaktioner i de skrivna replikerna eller skapar oro i manusets handling. När jag ler när jag egentligen ska se allvarlig ut, eller när jag rör när jag inte ska, eller när jag vänder allvar till ironi.

”Man ska alltid ha kvar barnet inom sig.” Vad betyder det? Vad betyder det för dig? Har du kvar barnet inom dig? Är det ett litet barn som finns instängt inom dig i en litenlåda som du kan öppna när du behagar? När slutar man att vara barn och när blir man vuxen? Vad är att bli vuxen?

I handboken önskar jag att det fanns gråzoner, små trivselytor som gav oss möjligheten att stanna upp och sluta spela med i ”jag-är-rädd-för-att-visa-vem-jag-egentligen-är” pjäsen. Stunder då ridåerna går ned och vi skådespelare kan pusta ut
och bara få finnas till.

Tänk om.

Dag 45

När jag dansar så försvinner jag in i rörelser
kroppen rör sig i takter och blodet skrattar
tankarna blir fyllda av ljudets droger
och tar mig ovan taket och förbi väggar
Mina ben får aldrig nog och vill för alltid
armarna vill bli längre än vad de är
själen skriker av pånyttfödelse och livslust
och tar mig till tonernas vackra värld

Jag lever! Jag lever! Jag lever!

Dag 44

Överdrivna dramatiska insikter och oförstånd över alla svårigheter i dagens kalla klimat ramlar över mig likt iskall snö.
Jag sitter i mitt blåa kök, tittar ut genom fönstret på stjärnorna som bara stirrar och jag stirrar tillbaka och förstår ingenting. Mål- och tankeslös.

Jag tror att jag har sprungit upplevelsernas väg i normal takt, men jag vet att jag egentligen bara vilar på startbanan. Det är tyst och mörkt ute och inuti.


Han är borta. Han kommer aldrig att blöda framför mig igen.
Det är dags att låta dig bli fri.